Du glömde fråga mig..

Du ville träffa mig i veckan
Det var nån dag som passa dig
Du tog förgivet att jag kunde
Men du glömde fråga mig
Du glömde fråga mig
Du flyger högre än oss andra
De får se upp varenda gång
Först när du tar dig ner på jorden
Först då kan jag va din vän
Först då kan jag va din vän

Jag mår bra och det blir vackert
O lika sorgset som förut men här finns inga brustna hjärtan
Alla ser likadana ut, alla ser likadana ut

Det är grönare i parken
O du ropar högt när du är där
Du säger att jag skrattar bort dig men du var ju aldrig här
Du var ju aldrig här
Du går ensam hem ifrån krogen och jag undrar hur du gör
Det är lättare att falla med ena foten utanför med ena foten utanför

Du ville träffa mig i veckan
Du vill alltid samma sak
Du vill ha det du förlorat
Men mig får du inte tillbaks
Men mig får du inte tillbaks
Men mig får du inte tillbaks
Mig får du inte tillbaks




Melissa Horn - du ger mig kraften, du gör mig stark.

DU ÄR SÅ SNYGG ATT JAG VILL DÖ.

Du är så fin att det bubblar i hela magen på mig.
Du är så fin att jag inte kan slita min blick.
Du är så fin att min enda önskan i världen vore att få bli din.








Jag vill vakna upp med dig.



”Det är inte vem man vill gå hem med som räknas,
Utan vem man vill vakna upp med.”






De klokaste orden på mycket länge.

Ett rop på hjälp.

Älska mig.
Lev mig. Gör mig levande.
Ät mig. Älska med mig.

Få bort det onda. Kyss mig.
Gör mig hel.
Hjälp mig.

Det är inte för sent.
Ge mig en chans.
Ta min hand. Håll min hand.

Håll mig. Omfamna mig.
Rädda mig.

Se mig. För den jag är.
Mitt riktiga jag.
Hjälp mig upp.
Ta mig härifrån.

Allt är mitt fel.

Du är rätt. Du måste vara rätt.
Du är den enda.
Min instinkt säger något annat, jag slår bort tankarna.
Du är rätt. Du måste vara rätt.
Du är inte bra för mig. Du är som alla andra.
Samma innehåll, det är bara förpackningen som ser annorlunda ut.
Varningsklockorna ringer.
Du är rätt. Du måste vara rätt.

Insikten om instinkten slängs i ansiktet.
Han är inte rätt. Men du måste vara rätt.
Vägrar inse, att du faktiskt inte är bra för mig.
Kanske för någon annan, men inte för mig.
Du är inte rätt. Men du måste vara rätt.

Paniken kryper fram. Skräcken syns i vitögat.
Du måste vara rätt.
Jag försöker, försöker. Och ännu mer.
Jag ser din rädsla. Jag försöker ännu mer.
Du backar sakta bakåt.
För varje steg bakåt, tar jag två framåt.
Två blir till tre. Som blir till fyra.
Jag försöker springa ikapp dig.
Men du springer fortare.

Ikapp mig kommer insikten om instinkten.
Du är inte rätt. Men jag är redan fast.
Trots att jag vetat från början.
Att du inte är bra för mig.
Tårarna rinner nerför mina kinder.
Jag har ännu en gång ramlat ner i gropen.
Gropen som jag såväl känner till.




Du tittar på mig. Du tittar ned.
Jag vet vad som ska komma.
Gråten bränner bakom mina ögon.
Jag väntar på orden jag vet ska komma.
".. Det är bäst för oss båda. Det här är inte rätt..."
Han tittar ner på mina skor.
Vänder sig om och går.
Jag faller handlöst ner i gropen.
Hans namn har jag redan glömt.
Han är bara en av alla. Som får mig att ramla i gropen.
"Jag klandrar inte dig.. Jag får skylla mig själv.", viskar jag tyst efter dig.






Jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig.



Ilskan kokar i mig.
Du tittar på mig.
Inte med en förlåtande blick för det misstag du precis gjort.
Utan med en intensiv, het blick som tar mig med storm.
Min ilska lägger sig, förvandlas till bubblor.
Bubblor som champagnens bubblor som ligger i mina ådror.

Det bränner till. En intentensiv brännande känsla.
Skriket jag tänkt att skrika,
"din idiot, hur kunde du lämna mig!?".
Blir till tystnad.
Du närmar dig mig.
Din andedräkt luktar sprit och snus.
Jag andas in när du andas ut.
Du bara står där. Och andas ut när jag andas in.

Ilskan övergår i rysningar.
Dina andetag blir djupare.
Mina med. Jag andas in när du andas ut.
Mina ilskna tankar är borta sedan länge.
Det enda jag kan fokusera på är dina andetag.
Din blick som bränner rakt in i mig.
Dina läppar som jag så gärna vill nå.

Jag gör ett försök. Försöker att nå dig.
Få oss att bli en.
Du backar. Du ler.
Ilskan kommer tillbaka i en ny tappning.
Ilskan övergår i frustration.
Du har makten. Du har kontrollen.
Makten och kontrollen över mig.
Jag närmar mig ännu en gång.
Du backar ännu en gång.
Frustrationen bubblar i mig,
tillsammans med min upphetsning.

Du har kontrollen. Du har makten.
Du vet att du har den.
Jag vet att du har den.
Du närmar dig mig.
Jag suckar, stönar. Blundar.
Nu blir du min. Hjärtat pulserar.
Pumpar champagnens bubblor runt i mina ådror.
Pumpar min upphetsning nära en bristningsgräns.

Du kysser mig.



En kyss, en natt, en morgon.


Osäkerheten kryper fram.
Likt skuggan och mörkret en kylig natt.


I skuggan glöms glädjen bort.
En glädje som sakta kvävs.

Öppen med öppen famn.
Skört som ett rosenblad.

Krossad av en sten.
Stenen som du bär i din hand.

Du vänder dig bort.
Krossad står jag kvar.







Jag vill ju ha det enkelt. Varför känns det inte enkelt?
En kyss, en natt, en morgon. Det är vad jag vill.
Jag vill ha dig.
Vad vill du ha av mig?


Vart i helvete tog fnattet vägen?

Ihhhh...  ...?
Nähe. Inte ikväll, tydligen.

Imorgon kanske.
Hoppas imorgon.
Eller redan ikväll.
Vem försöker jag lura?

Imorgon.

So, of course.

Påtal om dikter.
Jag läste igenom lite under kategorin "Poesi".
Där fanns en omredigerad text av artisten Soko:


Soko.

So, of course, you were supposed to call me tonight
you were supposed to call me tonight
we would have gone to the cinema
and, after, to the restaurant, the one you like in your street

we would have slept together, have a nice breakfast together
and then a walk in a park together, how beautiful, and then
you would have said "i love you" in the cutest place on earth
where some butterflies are dancing with the fairies

i thought it was a love story, but you don't want to get involved
i thought it was a love story, but you're not ready for that ...

me neither.




Varje dikt jag skrivit. Hör en händelse till.
En känsla, ett humör, en situation.
Eller en person.

När jag läste den här texten blev jag full i skratt.
Känns inte mitt liv lite som en skiva som hackat upp sig?

Butterfly


Här stod en dikt.
Dikten är raderad.


Ibland inser man att man öppnar upp sig själv lite för mycket.
Lite för mycket för människor som kan tänkas läsa.

Din dörr, min dörr.



Här stod en dikt.
Dikten är raderad.


Ibland inser man att man öppnar upp sig själv lite för mycket.
Lite för mycket för människor som kan tänkas läsa.

Viljan att göra något man inte får.

En röd knapp.
"Rör ej".
En röd knapp.
"Tryck ej".
Varför är viljan att trycka,
större än något annat.


"Ajabaja!".
Mammans ord till barn.
"Ajabaja!".
Barnet välter ner vasen.
Hör mammas djupa suckar.
Varför är viljan att göra tvärtom,
större än något annat.


Alkohol, sex, droger.
Farligt farligt.
Tonåringens tankar snurrar.
Får inte.
Hör pappas arga röst.
Varför är viljan att testa,
större än något annat.




Varför är min vilja störra än något annat?

Vad är kärlek?





Kärlek är stimulans för hjärtat.
Och lokalbedövning av förståndet.





Kärlek


Jag går genom korridoren. Den ödsliga långa korridor som leder mig bort till matte salen. En timmeslång mattelektion väntar. Klockan ringer. Det tjuter i öronen. Plötsligt fylls korridoren med bekanta ansikten. Skolan är inte stor. 300 elver, i min ålder. 13-15 år. Jag har precis påbörjat mitt andra år. Jag går i åttan. Fyllt 14 år.

Jag tittar ner på mina kläder. Funderar över om jag skulle valt de andra jeansen. Dom med den härliga blå färgen. Jag piffar upp mitt hår. Drar nervöst min hand genom håret. Jag känner en söt doft från min handled.  Plockar nervöst upp mitt lipsyl ur fickan. Smörjer in mina läppar. Det doftar rent. Som tvål.

Jag fortsätter sakta gå ner för korridoren. Min blick är fokuserad rakt fram. Lägger inte ens märke till väggen som är klottrad med fula ord i svart spritpenna. Varje hörn, varje dörr, varje skåp som är ristade med kniv, slitna, fula går jag sakta obemärkt förbi. Hör hej från några tjejer i pararell klassen. Ler men går med bestämda steg förbi.

Jag saktar in. Snart kommer dörren in till matten. Matte med Göran. I 60 minuter.  Jag saktar in. Dörren får inte komma än. Med sakta steg går jag framåt, fortfarande lika nochalant bestämda steg, men nu saktare.

Då ser jag. Det knyter till i magen. Mitt hjärta sätter sig i halsgropen. Jag titt
ar ner på mina fötter. Vill så gärna titta. I all evighet vill jag titta.  Trots min lust att stirra mig blind. Slås min blick ned. Jag tittar sakta upp.  Hinner dra min hand genom håret ännu en gång. Så avslappnat glider han ner för trappen, ner till den fulla korridoren. Han skrattar, lutar huvudet bakåt och skrattar åt en vän. Hans mörka lockar guppar till i nacken då han lutar sig bakåt och skrattar. Det är som om någon stängt ute allt ljud. Jag ser han skratta, jag ser han prata, men jag hör tystnad.

Han tittar ned. Sedan sakta upp. Åt hans högra sida. Han ser mig komma gående mot honom. Jag ser hur han strålar till. Hur hans ögon glittrar. Han ler. Det varmaste och finaste leende som finns.  Hans kompisar fnittrar, dunkar i ryggen, buar. Jag blir generad och tittar ned. Han blir nervös. Sedan sträcker han på sig stolt. Vänder sig om, mot mig. Han går rakt mot mig. Jag ler. Mina steg går fortare. Även jag sträcker på mig. Jag är stolt.

Känner hans stora händer ta tag runt min midja. Jag tittar upp i hans mörka ögon. Slänger mina armar kring hans hals. Skrattar. Ler. Jag ser hans mun forma ett hej. Jag hör fortfarande tystnad. Han tar komandot. Böjer sig ned. Kysser mig. Jag känner mitt lipsyl kletas mot hans mjuka läppar. En svag smak av snus. En söt smak av hans tunga. Jag känner blickarna bränna i ryggen. Ser hans vänner stirra på oss. Avundsjukt tittar alla.

Mitt hjärta brinner. Min mage dansar. Jag spritter till av glädje. Glädjen att vara hans. Att visa alla att det är vi är den bästa känslan jag någonsin upplevt.  Han trycker mig närmare. Får en varm kram. Han kysser mig igen. Ser hans mun forma ett "vi ses senare, jag älskar dig". Sakta släpper han min midja. Hans vänner går om oss. Ropar efter honom. Han skrattar. Tar min hand och sakta lämnar mig kvar. Jag tittar efter han. Han vänder sig om. Tittar. Generat tittar jag ner. Och minns...

60 minuter matte med Göran. Skyndar upp för trappen till dörren som ska stänga in mig i drygt en timme. Glädjen i magen finns där. Jag stänger sakta dörren. Jag är sen. Jag vaknar upp av Görans röst "Varför är vi så glad idag då fröken?".
Jag ler och tänker: "för att han är min, bara min.."







När jag tänker på kärlek.
Brinnande, het kärlek.
Kärlek som håller en vaken om nätterna.
Kärlek som knyter tag i magen.
Kärlek som en stormig härlig förälskelse.

Kärlek som får mig att gråta.
Av smärta. Av glädje.
Stormig och kort men som känns som livslång.

När jag tänker på sån kärlek.
Ser jag tonåringar.
För mig är det besatt kärlek som beskrivs på liv eller död.
Att vara 14 år. Hångla i korridoren. Visa hela världen att jag är hans.

Det är inte livslång kärlek.
Det är sällan en fin historia.
Men det är stormig, smärtsam kärlek på liv eller död.



Tankar från mig.

S.K

Inte av vänskap, av kärlek.

Ja. Nej. Ja. Ja. JA... Nej. Ja. Nej. Ja?
Tankarna snurrar.
Jag har sen länge tappat insikten om verkligheten.
Ute, inne, bakom, framför, upp eller ner. Kallt eller varmt.

Du smyger upp som en gestalt.
Jag fryser till is.
Nej. Ja. JA... Nej. Ja?
Jag känner hur magen kniper till.
Inte av kyla, av värme. Inte av vänskap, av kärlek.

Sekund blir till minut. Minut blir till timme.
Du är kvar.
Ja. Nej? Ja. Ja. Nej. Nej. Nej. JA..
Stanna, gå, försvinn, kom tillbaka.

En känsla finns där, inom mig.
Den växer.
Ja. Nej. JA. Nej. Nej. Nej.
Rädsla, det växer, blir starkare.
Kommer jag förlora? Dig. Mig. Oss.

Jag vill. Vill inte. Vill inte. Vill.
Ha dig här.
Nära. På ett vis du aldrig kan förstå.
Ja. Ja. JA. Jag vill.



Kärlek som den borde vara.

Du lägger din kind mot min,
det sträva, mjuka river mot min lena hud.
Din värme tinar upp min kropp,
sakta tänds en låga i mig.
Det brinner.

Jag sjunker, jag druknar.
Du tittar på mig och jag tappar fästet,
faller in i en värld jag inte trodde fanns.
Du håller min hand, är med mig i fallet,
tillsammans faller vi till en plats där bara vi två finns.

Våra kropper ligger tätt intill,
insnärjade i varandra likt ett trassel.
Du sjunker in i mig och vi blir till en,
två individer, två själar sakta blir till en.

Drömmen om guld och gröna skogar väcks av det mjuka,
en kyss du kysser så ömt.
Heser godmorgon med  en god morgon i rösten,
du tittar, ler, jag smälter, jag minns.
Kaffedoften når min näsa,
vi kivas, fnittrar, busar.
Dina läppar möter mina, gång på gång

Lyckoruset rusar genom min kropp,
jag kan skatta mig som den lyckligaste ögat kan nå,
och bortom det, bortom allt är jag lyckligast...

..som har dig.


If.

Bros before ho's.
If ho's before bros.
They're no longer bros, they're ho's.



Tänkvärt.

Fia med knuff.


Jag tror. Med blåa ögon tror jag.
Det hänger i luften. Det finns i luften. Det finns här.
I mina hjärnceller kretsar det. I mitt blod pumpas det.
Du kretsar. Du pumpas. I mitt hjärta.

Likt ett spel spelas med knuff.
Jag knuffas ständigt ut. Ut från planen. Ut från spelet.
Du vinner alltid. Fia med knuff. Du knuffar ut mig från brädan.
Gång på gång. Vinner du. Går med segern i din hand. Mig i din hand.
Vi spelar igen? Mitt hjärta skriker nej. Sen druknar jag. I dig.
Nickar ett ja. Vi spelar. Igen. Du knuffar ut mig. Du vinner. Du vinner mig.

Jag ser dig lämna mig med pokalen i din hand.
Du vann. Du vann mig. Mina hjärnceller. Mitt blod som pumpas. Du vann mitt hjärta.
Du knuffa ut det. Det gick itu.
Jag ser dig vända med ett vinnarleende och pokalen i din hand.
Ensam kvar med ett hjärta itu jag står. Jag förlora. Jag förlora dig.
Du frågar. Ska vi spela? Jag ser henne nicka ett ja. Hon drunknar. I dig.
Du kommer vinna. Du kommer knuffa ut henne. Hennes hjärta kommer gå itu.

Du knuffar ut mig. Du knuffar ut henne. Du knuffar ut alla.
Dina pokaler glänser i sin vinnande glans.
En kall,blank pokal gör sig påmind.
Att du alltid vinner. Jag frågar.
Vill du vinna? Vad vill du vinna?
Ensam med pokalen i din hand. Kall. Hård. Pokal.
Vinna är inte allt. Mammas röst över förlorad fotbollsmatch 7 år gör sig påmind.
Du vinner kyla. Du vinner hat. Du vinner min besvikna blick. Du vinner en pokal med mitt brustna hjärta som insats.


Vi skulle kunna leka. Du och Jag. Ett spel. Utan knuffar. Ett spel. Som aldrig tar slut.
Du skulle vinna. Du gillar att vinna. Du skulle vinna storvinsten.
Mig.
Om du frågar mig om en chans. Skulle mitt svar kryssas som ett ja.
Dina kalla, hårda pokaler skulle kastas. Ett vunnet hjärta som vinst.
Ett varmt, mjukt hjärta i vinst på din hylla. I din famn.
Du vinner värme. Du vinner kärlek. Du vinner mitt lyckliga leende. Du vinner mitt hjärta med ditt hjärta som insats.
Våga satsa. Våga vinna. Eller vinn. En hård kall pokal.


Soko.

So, of course, you were supposed to call me tonight
you were supposed to call me tonight
we would have gone to the cinema
and, after, to the restaurant, the one you like in your street

we would have slept together, have a nice breakfast together
and then a walk in a park together, how beautiful, and then
you would have said "i love you" in the cutest place on earth
where some butterflies are dancing with the fairies

i thought it was a love story, but you don't want to get involved
i thought it was a love story, but you're not ready for that ...

me neither.

You drive me crazy

You know you drive me up the wall.

The way you make good on all the nasty tricks you pull.

Seems like we're makin' up more than we're makin' love.

And it always seems you got somethin' on your mind other than me.

Man, you got to change your crazy ways.


That kind of lovin' turns a woman to a slave

That kind of lovin' sends a woman right to her grave.

I go crazy, crazy baby, I go crazy.

You turn it on, then you're gone.


I need your love.

I'm losin' my mind, man, cause I'm goin' crazy.

I go crazy, crazy baby, I go crazy.

You turn it on, then you're gone.


Tidigare inlägg
RSS 2.0