Kärlek
Jag går genom korridoren. Den ödsliga långa korridor som leder mig bort till matte salen. En timmeslång mattelektion väntar. Klockan ringer. Det tjuter i öronen. Plötsligt fylls korridoren med bekanta ansikten. Skolan är inte stor. 300 elver, i min ålder. 13-15 år. Jag har precis påbörjat mitt andra år. Jag går i åttan. Fyllt 14 år.
Jag tittar ner på mina kläder. Funderar över om jag skulle valt de andra jeansen. Dom med den härliga blå färgen. Jag piffar upp mitt hår. Drar nervöst min hand genom håret. Jag känner en söt doft från min handled. Plockar nervöst upp mitt lipsyl ur fickan. Smörjer in mina läppar. Det doftar rent. Som tvål.
Jag fortsätter sakta gå ner för korridoren. Min blick är fokuserad rakt fram. Lägger inte ens märke till väggen som är klottrad med fula ord i svart spritpenna. Varje hörn, varje dörr, varje skåp som är ristade med kniv, slitna, fula går jag sakta obemärkt förbi. Hör hej från några tjejer i pararell klassen. Ler men går med bestämda steg förbi.
Jag saktar in. Snart kommer dörren in till matten. Matte med Göran. I 60 minuter. Jag saktar in. Dörren får inte komma än. Med sakta steg går jag framåt, fortfarande lika nochalant bestämda steg, men nu saktare.
Då ser jag. Det knyter till i magen. Mitt hjärta sätter sig i halsgropen. Jag tittar ner på mina fötter. Vill så gärna titta. I all evighet vill jag titta. Trots min lust att stirra mig blind. Slås min blick ned. Jag tittar sakta upp. Hinner dra min hand genom håret ännu en gång. Så avslappnat glider han ner för trappen, ner till den fulla korridoren. Han skrattar, lutar huvudet bakåt och skrattar åt en vän. Hans mörka lockar guppar till i nacken då han lutar sig bakåt och skrattar. Det är som om någon stängt ute allt ljud. Jag ser han skratta, jag ser han prata, men jag hör tystnad.
Han tittar ned. Sedan sakta upp. Åt hans högra sida. Han ser mig komma gående mot honom. Jag ser hur han strålar till. Hur hans ögon glittrar. Han ler. Det varmaste och finaste leende som finns. Hans kompisar fnittrar, dunkar i ryggen, buar. Jag blir generad och tittar ned. Han blir nervös. Sedan sträcker han på sig stolt. Vänder sig om, mot mig. Han går rakt mot mig. Jag ler. Mina steg går fortare. Även jag sträcker på mig. Jag är stolt.
Känner hans stora händer ta tag runt min midja. Jag tittar upp i hans mörka ögon. Slänger mina armar kring hans hals. Skrattar. Ler. Jag ser hans mun forma ett hej. Jag hör fortfarande tystnad. Han tar komandot. Böjer sig ned. Kysser mig. Jag känner mitt lipsyl kletas mot hans mjuka läppar. En svag smak av snus. En söt smak av hans tunga. Jag känner blickarna bränna i ryggen. Ser hans vänner stirra på oss. Avundsjukt tittar alla.
Mitt hjärta brinner. Min mage dansar. Jag spritter till av glädje. Glädjen att vara hans. Att visa alla att det är vi är den bästa känslan jag någonsin upplevt. Han trycker mig närmare. Får en varm kram. Han kysser mig igen. Ser hans mun forma ett "vi ses senare, jag älskar dig". Sakta släpper han min midja. Hans vänner går om oss. Ropar efter honom. Han skrattar. Tar min hand och sakta lämnar mig kvar. Jag tittar efter han. Han vänder sig om. Tittar. Generat tittar jag ner. Och minns...
60 minuter matte med Göran. Skyndar upp för trappen till dörren som ska stänga in mig i drygt en timme. Glädjen i magen finns där. Jag stänger sakta dörren. Jag är sen. Jag vaknar upp av Görans röst "Varför är vi så glad idag då fröken?".
Jag ler och tänker: "för att han är min, bara min.."
När jag tänker på kärlek.
Brinnande, het kärlek.
Kärlek som håller en vaken om nätterna.
Kärlek som knyter tag i magen.
Kärlek som en stormig härlig förälskelse.
Kärlek som får mig att gråta.
Av smärta. Av glädje.
Stormig och kort men som känns som livslång.
När jag tänker på sån kärlek.
Ser jag tonåringar.
För mig är det besatt kärlek som beskrivs på liv eller död.
Att vara 14 år. Hångla i korridoren. Visa hela världen att jag är hans.
Det är inte livslång kärlek.
Det är sällan en fin historia.
Men det är stormig, smärtsam kärlek på liv eller död.
Tankar från mig.
S.K
Kommentarer
Trackback
