Stina Koskijev

P.S fuck Karlstads busstrafik.
Seriööööst.
Det går en buss till bergvik 10.25 - som jag måste ta.
När kommer min buss in till stan då? Jo, 10.30 (kan vara någon minut tidig, men hinner jag med 10.25? Tveksamt.)!!!
Detta innebär att jag måste ta en buss som går hela 30 minuter tidigare.
OCH sitta och vänta i stan i 25 minuter.


Fuck you.

Dom här tre bilderna gjorde inte  inlägg nummer 3 enklare direkt.
Jag låter känslan gro lite i mig.
Somnar till fantasin av att ha ett par armar kring mig.
Och låter känslan vara bortblåst imorgon.





God natt.
S.K

Det var 3 saker jag vill delge er.
Känslan av ouppskattning som dök över mig på 3 minuter.
Tankar kring första dagen på jobbet.
Och saknaden över att ha en pojkvän.



Se nedan.

Jag är en stark tjej.
En tjej som älskar sitt liv. Som älskar sina vänner. Sin familj.
Över allt annat.
Mina vänner är mitt liv. Utan dom vore jag inget.
Saknaden av en kille, en speciell kille, finns där.
Men inget jag tänker ihjäl mig över, eller saknar ihjäl mig över.
För jag har mina vänner.
För den sakens skull så ser jag inte mig själv som en tant som dör med 18 katter.
Jag hatar katter.
Men, mina vänner ger mig den kärlek som en kille skulle ge mig.
Fine! Mysigt med en mysig snubbe att mysa med.
Saknaden finns, men jag grubblar inte ihjäl mig över den. Punkt.

Men idag hände det något.
Tanken slog mig, hur mysigt det skulle vara att ha kille.
Någon att skicka ett gulligt sms till, någon att komma hem till, någon som värmt upp sängen,
någon man delar sitt liv med, någon som förstår, någon som glömmer att diska,  någon som jag vet alltid finns där.
En pojkvän.
Känslan som den tanken gav mig har suttit i hela dagen.
Känslan griper tag i magen på mig. Vrider om. Och stannar kvar.
Den gror i mig. Den värker, och bultar.
Jag vill inte vara ensam. Inte ikväll. Jag vill ha en pojkvän ikväll.
Jag vill vara älskad någon ikväll. Jag vill bli älskad av någon ikväll.

Första dagen på jobbet.
Den var fin. Var craxy mycket att göra.
Jag sålde bra. Gjorde min insats.
Finns inget att klaga på.
Men, det finns alltid men.
Men vad jag saknar er i Booooråååås!
Ingen arbetsplats är som eran. Inga arbetskamrater finns som ni.
Ni är bäst bäst bäst. Och jag kommer älska er tills jag dör.


Frågan jag ställer mig ikväll är:
Är JC rätt för mig?
Är ens butik rätt för mig?
Tro nu inte att det inte gick bra.
Det gick bra. Mycket bra till och med.
Men, jag insåg, att jag aldrig kommer trivas lika bra i någon annan butik i hela världen som min butik i Borås.
Så, är det värt det? Att jobba i någon annan butik när man vet att man kunde haft det bättre?
Svaret på den frågan är antagligen ja.
Men det är ändå en fråga som gror i mig lite ikväll.
Den får gro där lite ikväll.
Så är den glömd och bortblåst imorgon.

Känslan av ouppskattning kom som en störtskur från blå himmel.
Vad fan är grejen?!
Är det jag som är blödig,
eller är det så svårt att skicka ett sms?
Ta in väskan från bilen?
Eller ringa och säga godnatt?
Tre saker från tre personer.
Och ouppskattningskänslan finns där. Den gror i mig.

Jag undrar varför arbetslösheten i Sverige är så hög?
Den borde vara jätte låg.
Om man tänker på x antal gånger man blir kopplad hos en telefonist innan man hamnar hos rätt person.
Jag ringde polisen för en fråga angående pass.
Efter tre samtal och säkert 10 omkopplingar hamnade jag hos någon som kunde svara på min fråga.
Jag ringde försäkringskassan för en fråga angående bostadsbidrag.
Efter två samtal och säkert 8 omkopplingar hamnade jag hos någon som kunde svara på min fråga.

Personerna sitter tysta i luren tills jag förklarat min ärende klart och svarar: "jag kopplar dig vidare".

Tack vare dessa telefonister - vars jobb är att lyssna och svara: "jag kopplar dig vidare", borde arbetslösheten i Sverige ligga på närmare 0 %.

Det finns en bild.
En bild som hängt med ett tag.
Som alltid lyckas och inspirera mig.
Det är inget speciellt med bilden.
Egentligen.
Den bara är där.
I min mapp.
Mappen med inspiration.
Den lyckas få mig att hitta tillbaks.
Hitta tillbaks till inspirationen, tillbaks till mig.


Den här bilden.



Så tråkig egentligen.
Men ändå så inspirerande.
Tydligen.

Det finns människor.
Som är påverkade av mitt beslut.
Så är det ju alltid.
Men det finns speciellt 7 personer.
7 speciella personer.
Som jag kommer sakna ihjäl mig efter.


Ni betyder.
Så mycket att jag vet att det är för evigt.


Fjällen - betyder betyder betyder mest. I love you!
Beccis - hjäääärterhjäärterdam. Min dam. 
Jocke - familjen.
Linus - min fina Linus På Linjen.
Eric - hjärtergranne.
Mia och Sara - "det här är inte ett farväl, utan början på en lång och fin vänskap."





Stina.

Igår flyttade jag.
Aldrig mer Borås.
Konstigt nog kände jag bara en fet, stor lättnad.
Så skönt att bli av med det.
Allt gick smidigt som smör.
Eric va snäll och bärde lite möbler.
Super tack till dig hjärtat.

Allt gick som smör.
Förutom kinesfaanskapet.
Hon som ska flytta in i min lägenhet.
Hon köpte massa grejer av mig.
Och började pruta (igen! hon har gjort det 75 ggr tidigare).
Till saken hör att jag fan skänker bort grejerna till henne.
Dessutom är hon kass på engelska.
Och började dessutom inspektera hela lägenheten.
Vilket INTE är hennes jobb, utan hyresvärden, som också var där.
Det slutade med jordens jävla tjaffs. Jävla människa!

Men nu är det över.
Känns konstigt att flytta in i mitt flickrum.
Inte bott här ordentligt på nästan 4 år.
Och inte alls på 3.
Men jag hoppas att jag inom en snar framtid kommer ha en lägenhet att flytta in i.
I Karlstad.
För där har jag fått jobb! Ska jobba min första dag imorgon.
På JC.
En extra anställning, men jag hoppas att det blir mer än så i framtiden.
Och att jag kanska med lite andra jobb kan skrapa ihop till en hyra.

Det går bra nu.
Åh, jag älskar mitt liv.



Sofia Hjärpe Johansson - du är saknad.


Kram.

i miss you.
but i don't know who you are.

Sa jag att dom är mina?
Sa jag att jag älskar dom?




Inköpta på FootNews idag.
Värd varenda krona.

Jag kan inte rå för det.
But, i don't like her.
Ledsen...



She's not good for you.

OH lord.
Det händer så mycket i mitt liv.
LOVE IT!

Göteborg i helgen var underunderbart.
Kvalitetshäng med Sophie.
Utgången som slår allt.
Läs: Jag raggade upp kille med pojkvän.
(Han var bisexuell - men ändå?!)
Det händer bara mig.

Det var Liseberg med syrran och Putte.
Det var två jobb-intervjuer.
Det ena är ovisst, kanske hoppar på tåget.
Det andra väntar jag samtal på.

Nu är jag i Karlstad.
Sökt jobb.
Och fikat. Det är fikornas vecka i veckan.
Tre igår. Två idag. En imorgon.
Åh vad jag älskar mitt liv.
Åh vad jag älskar folk i min omgivning.

Hade fika med lovely Vicky idag.
För härlig tjej! Vi har ett vad slagning.
Som ska pågå i två månader.
Jag jobbar numera under hemlig identitet.
Utvärderingen väntas om två månader!




Jösse.
Imorn blir det jobbsök.
Sedan fika och sedan hoppar jag på tåget till Degerfors.
Torsdag morgon väntas jag åka till Borås.
Ska flytta ur min lägenhet. Äntligen!

Busyliving, carelessliving.
Love life, love this.
/S.K

Vilket evighetsgöra.
Att flyttpacka.
Och flyttstäda.

Buu.

Längtar till ölen imorn.
Den kalla ölen i Göteborg.

And I like it.

Min lägenhet är..
UpsideDown.
Oh lord.

Varför började jag inte med detta igår?
Ordentligt!
Det är bara och kämpa på.

TUR att jag gjorde en första flytt/rensning/städning i juni.
Gud vet annars hur det hade sett ut idag.

Kämpa på.
Kämpa på.




Haha.
Såg att Sofi Fahrman spelat volleyboll med Markus.
Min kusin Markus.
Kusinvitamin Markus!

Jag vill avsluta kvällen med att säga:
Att Helena Christensen är den sexigaste kvinnan som någonsin funnits.
Älskar hennes blick, hennes ögon, hennes långa vackra hår.

Så vacker.





Hur sexig är hon inte då?!

Dagen har gått till fixning.
Och sovning.
Jag har inte vart helt hundra i kroppen idag.
Helt slö.
Fick en huvudvärksattack utan dess like.

Ett par timmars sömn satt fint.

Har precis haft besök av söt-Daniel.
Och hans flickvän Jessika.
Som tydligen flyttat in i min korridor.
Världen är allt bra liten.
Daniel däremot har köpt lägenhet i Örebro.
Så en visit i Öret snart är ett måste.

På lördag åker jag till Göteborg.
För att hälsa på Sophie.
Hoppas på att Hellen och Beckis kommer med.
På måndag är det alltså intervju.
Och sen drar jag till Karlstad.
Ska söka lite jobb tänkte jag.

Nu längtar min kropp till sängen.
Är helt slut.
Imorgon ska jag packa.
Packa och packa lite mer.
Städa, tvätta.
Och försöka hinna med ett besök på JC.



GodNatt.
S.K

På ett par timmar stod det klart.
Sanningen såg sitt ljus.
Sitt första ljus.
Det blev mer klart för varje tanke,
för varje minut.

Jag vill inte plugga i Jönköping.

Alla mina argument.
Kloka, väl genomtänkta argument .. föll.
Pladask föll dom platt.
Och jag insåg, det finns bara en väg att gå.

Den rätta vägen.

Lågkonjuktur, högre utbildning, fler arbetsmöjligheter.
Hög arbetslöshet, bostadsbrist.
Kloka argument.
Sanna argument.
Men för den sakens skull inte det rätta.

Det kloka valet är inte alltid det rätta valet.

Sen kom den.
Rädslan.
Aldrig någonsin har jag känt den så starkt som då.
Som nu.
Rädslan.
Mitt liv har kört på.
Sen jag var 7 år har jag haft en skola att återvända till.
När höstens mörker smyger sig på.

Rädslan var så påtaglig att jag kräktes mig igenom första natten.

Sen kom den.
Friheten!
En total ro.
En sinnestämning jag inte kan beskriva.
Tanken slår mig,
jag kan göra precis vad jag vill.
Precis vad jag vill.
Vad jag vill.

Världen står för mina fötter, och det är jag som väljer.

Mitt liv är tomt.
Det finns ingen plan.
Jag är arbetslös och bostadslös.
Men ändå har ångesten aldrig varit så långt borta.
Den är så långt bort att jag inte ens kan ta på den.
Eller den på mig.

Aldrig mer ska den få komma ifatt mig.

Men nervositeten finns.
Vad ska jag göra?
Vart ska jag bo?
Vad vill jag göra?
Men för första gången i mitt liv.
Så är alla beslut jag tar,
för min egen skull.
Allt jag gör, tar tag i, beslutar,
handlar om mig.
Och endast mig.

Mitt liv handlar om mig.

Jag har funnit en väg som jag ska vandra.
Jag vet inte vart den leder.
Jag vet att det kommer dyka upp hinder på vägen.
Men det är den rätta vägen.
Den enda sanna vägen.
Det är vägen för mig.
Det står skrivet mitt namn på den.
Och ingen annan har med min väg att göra.

Det är jag som ensam ska vandra på den.




Det här gör mig vettskrämd.
Det här gör mig nervös.
Men det gör mig oerhört lycklig.

/S.K

Nu är jag i Borås.
För att fixa och trixa med det sista.
Jag har en meterslång lista på saker som ska göras.

Dagen började hos tandläkaren.
Drog min andra visdomstand.

Efter att jag sovit bort lite smärta,
så satte dagen igång.

Jag har ringt försäkringsbolag, föräkringskassan,
hyresvärd, sökt typ 10 jobb, adressändrat,
pratat med skattemyndigheten, högskolan i borås,
bråkat med min kinesgranne på knakig kines-engelska (på telefon!),
och minst hundra grejer till.

Är helt slut.
Suttit i telefon/framför datorn sen halv elva.
Nu får det vara nog.
Och jag har lyckats bocka en hel del på listan.
Nu återstår massa ärenden imorgon.
Och packa packa packa, förstås.

Smärtan dunkar nu.
Sömn gör nog saken bättre.


Sa jag förresten att jag ska på en slags jobb intervju på måndag?
I Göteborg. Är bara en tillsvidare-projekt-grej. Men, bättre än inget!
Och på JC i femmanhuset dessutom! Håll tummarna.

Puss.

Så jävla coola tjejer.
DJ's som bor i Sthlm.
Älskar hennes blonda svall,
tillsammans med hennes fräna rödbruna färg.
De är snygga, men snyggast tillsammans.
En blogg har dom, tillsammans.
De e lite som bill och bull.
Rebecca och Fiona.
Älskar grejen, med bästa vänner.
Så fint. Så snygga!

Santa Monica College?
Varför inte.
Jag är jäkligt sugen.



Oh lord.
Världen står för mina fötter.
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Men samtidigt så lättad.
Jag kan göra precis vad jag vill.
Precis vad jag vill!

Tankarna är så många så jag blir helt trött.

Första anhalt på mitt nya liv.
Är Borås
Om en stund åker jag dit.
Där ska jag fixa och dola.
Och framförallt flytta.
Flytta ifrån Borås.





S.K

Mina vänner.

Jag ska inte längre flytta till Jönköping.
Att läsa där, att läsa det jag skulle läst, är inte rätt.
Inte för mig, och inte idag.
Beslutet togs idag. Ett antal timmar senare.
Och hela mitt liv är upp och ner.

Jag står här nu, utan jobb.
Utan en plan.
Men jag har tagit ett beslut.
Ett beslut om att förändra mitt liv.


Tack Helen och Rebecca.
Ni är dom finaste vännerna man kan ha.
Jag älskar er.

Den här veckan är fullsmockad.
Jag har tenta på fredag.
Det innebär nö plugg hela veckan.
Jag ska göra ett försök, ett gott försök.
Men hoppas på att jag har turen med mig.

På fredag kommer även Helen och Rebecca.
För på lördag ska dom hjälpa mig och flytta.
Flyttlasset går till Jönköping.
Men hur länge vi blir kvar i den lägenheten.
Är tyvärr osäkert.


Jag har en miljon grejer att berätta.
Men orken finns inte där.
Är trött på mina ångest drömmar nu.

Nu ska jag äta frukost.
Och röka.
Det är en sak som är säker i alla fall.

Lite nytt smink.
Till bloggen.

Tryck på uppdatera knappen till vänster om adressfältet.

Konversationen under hejdå-kramen.

Jag säger: I love you.
Johan säger: .. I love you too baby, I love you too.
Och flinar världens underbaraste flin.

Precis så som Luke sa till mig en varm juli kväll sommaren 2008.
Luke Pritchard alltså.
Internskoj på högsta nivå.



Värlsbäst e du.
Kommer sakna ihjäl mig efter dig.

P.S har ingen mobil.
Mobiljävel.

Åh så snyggt.
Åh BikBok.
Ni känns ju så mig!




Fast varje gång jag testar något i paljettväg,
så känner jag mig som en diskokula.
Men har en idé jag ska testa.

Mitt liv rasar.
Jag sviker människor.
Jag pluggar inte.
Blir kaske av med lägenheten i Jköp.
Och inget way-out-west.




Piss känns det.
Pissigt.

JÄVLA OFLYT.

Baaan också.
Det händer inte?!

Jag orkar inte.
Han tar mig på axeln igen.
Drar mig bakåt.
Tills jag ramlar dit.


Orkar inte....

Jag minns Hultsfred 2008.
Med Bag in DA box.
The times of my life.

Miss you all.

Sommar.
Het värme.
Strålande sol.
Härligt liv i Karlstad.
Finaste Johan.
Underbara vänner.

Vilken helg.
Vilken helg!
Det här är livet.
Jag har löst livets gåta.
Vad är meningen med livet?
Det här är meningen med livet.
Det här är livet.


Så mycket kärlek i och kring mig.

S.K

Och helgen fortsätter.
Efter lite turbolens.
Lever lite i en såpopera.
En jävligt dåligt såpopera.
Men dramat är löst.

Me lajk you very much.



Stan nu.
Hörs.
Hej.

Hej.
Jag har bränt mig i pannen.
Stina goes kreefta.
Och jag trivs bra i Karlstad hos Johan.

Hejdå.

Igår fyllde jag år.
21 år.
Jag befinner mig i Karlstad.
Och har varit här sen i lördags.

Har mest myst runt med Johan.
Hängt med pappa.
Och träffat Fia.
Helt underbar helg.
Som innehållt allt en helg ska innehålla.

Idag åker jag till mamma.
Firar happy b-day igen.

Senare i veckan åker jag tillbaks till Karlstad.
Ska hänga mer med Johan och försöka att plugga lite.
Försöka plugga lite.





Mina shoppning gener kliar.
Kliiiiiaaaar.
Oh lord.



Kiss 'n tell.

S.K