Stina Koskijev

Jag är en stark tjej.
En tjej som älskar sitt liv. Som älskar sina vänner. Sin familj.
Över allt annat.
Mina vänner är mitt liv. Utan dom vore jag inget.
Saknaden av en kille, en speciell kille, finns där.
Men inget jag tänker ihjäl mig över, eller saknar ihjäl mig över.
För jag har mina vänner.
För den sakens skull så ser jag inte mig själv som en tant som dör med 18 katter.
Jag hatar katter.
Men, mina vänner ger mig den kärlek som en kille skulle ge mig.
Fine! Mysigt med en mysig snubbe att mysa med.
Saknaden finns, men jag grubblar inte ihjäl mig över den. Punkt.

Men idag hände det något.
Tanken slog mig, hur mysigt det skulle vara att ha kille.
Någon att skicka ett gulligt sms till, någon att komma hem till, någon som värmt upp sängen,
någon man delar sitt liv med, någon som förstår, någon som glömmer att diska,  någon som jag vet alltid finns där.
En pojkvän.
Känslan som den tanken gav mig har suttit i hela dagen.
Känslan griper tag i magen på mig. Vrider om. Och stannar kvar.
Den gror i mig. Den värker, och bultar.
Jag vill inte vara ensam. Inte ikväll. Jag vill ha en pojkvän ikväll.
Jag vill vara älskad någon ikväll. Jag vill bli älskad av någon ikväll.