Din dörr, min dörr.



Här stod en dikt.
Dikten är raderad.


Ibland inser man att man öppnar upp sig själv lite för mycket.
Lite för mycket för människor som kan tänkas läsa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0