Stina Koskijev

- bloggterapi för själen.

Jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig.

Ilskan kokar i mig.
Du tittar på mig.
Inte med en förlåtande blick för det misstag du precis gjort.
Utan med en intensiv, het blick som tar mig med storm.
Min ilska lägger sig, förvandlas till bubblor.
Bubblor som champagnens bubblor som ligger i mina ådror.

Det bränner till. En intentensiv brännande känsla.
Skriket jag tänkt att skrika,
"din idiot, hur kunde du lämna mig!?".
Blir till tystnad.
Du närmar dig mig.
Din andedräkt luktar sprit och snus.
Jag andas in när du andas ut.
Du bara står där. Och andas ut när jag andas in.

Ilskan övergår i rysningar.
Dina andetag blir djupare.
Mina med. Jag andas in när du andas ut.
Mina ilskna tankar är borta sedan länge.
Det enda jag kan fokusera på är dina andetag.
Din blick som bränner rakt in i mig.
Dina läppar som jag så gärna vill nå.

Jag gör ett försök. Försöker att nå dig.
Få oss att bli en.
Du backar. Du ler.
Ilskan kommer tillbaka i en ny tappning.
Ilskan övergår i frustration.
Du har makten. Du har kontrollen.
Makten och kontrollen över mig.
Jag närmar mig ännu en gång.
Du backar ännu en gång.
Frustrationen bubblar i mig,
tillsammans med min upphetsning.

Du har kontrollen. Du har makten.
Du vet att du har den.
Jag vet att du har den.
Du närmar dig mig.
Jag suckar, stönar. Blundar.
Nu blir du min. Hjärtat pulserar.
Pumpar champagnens bubblor runt i mina ådror.
Pumpar min upphetsning nära en bristningsgräns.

Du kysser mig.