Allt är mitt fel.
Du är rätt. Du måste vara rätt.
Du är den enda.
Min instinkt säger något annat, jag slår bort tankarna.
Du är rätt. Du måste vara rätt.
Du är inte bra för mig. Du är som alla andra.
Samma innehåll, det är bara förpackningen som ser annorlunda ut.
Varningsklockorna ringer.
Du är rätt. Du måste vara rätt.
Insikten om instinkten slängs i ansiktet.
Han är inte rätt. Men du måste vara rätt.
Vägrar inse, att du faktiskt inte är bra för mig.
Kanske för någon annan, men inte för mig.
Du är inte rätt. Men du måste vara rätt.
Paniken kryper fram. Skräcken syns i vitögat.
Du måste vara rätt.
Jag försöker, försöker. Och ännu mer.
Jag ser din rädsla. Jag försöker ännu mer.
Du backar sakta bakåt.
För varje steg bakåt, tar jag två framåt.
Två blir till tre. Som blir till fyra.
Jag försöker springa ikapp dig.
Men du springer fortare.
Ikapp mig kommer insikten om instinkten.
Du är inte rätt. Men jag är redan fast.
Trots att jag vetat från början.
Att du inte är bra för mig.
Tårarna rinner nerför mina kinder.
Jag har ännu en gång ramlat ner i gropen.
Gropen som jag såväl känner till.
Du tittar på mig. Du tittar ned.
Jag vet vad som ska komma.
Gråten bränner bakom mina ögon.
Jag väntar på orden jag vet ska komma.
".. Det är bäst för oss båda. Det här är inte rätt..."
Han tittar ner på mina skor.
Vänder sig om och går.
Jag faller handlöst ner i gropen.
Hans namn har jag redan glömt.
Han är bara en av alla. Som får mig att ramla i gropen.
"Jag klandrar inte dig.. Jag får skylla mig själv.", viskar jag tyst efter dig.
Du är den enda.
Min instinkt säger något annat, jag slår bort tankarna.
Du är rätt. Du måste vara rätt.
Du är inte bra för mig. Du är som alla andra.
Samma innehåll, det är bara förpackningen som ser annorlunda ut.
Varningsklockorna ringer.
Du är rätt. Du måste vara rätt.
Insikten om instinkten slängs i ansiktet.
Han är inte rätt. Men du måste vara rätt.
Vägrar inse, att du faktiskt inte är bra för mig.
Kanske för någon annan, men inte för mig.
Du är inte rätt. Men du måste vara rätt.
Paniken kryper fram. Skräcken syns i vitögat.
Du måste vara rätt.
Jag försöker, försöker. Och ännu mer.
Jag ser din rädsla. Jag försöker ännu mer.
Du backar sakta bakåt.
För varje steg bakåt, tar jag två framåt.
Två blir till tre. Som blir till fyra.
Jag försöker springa ikapp dig.
Men du springer fortare.
Ikapp mig kommer insikten om instinkten.
Du är inte rätt. Men jag är redan fast.
Trots att jag vetat från början.
Att du inte är bra för mig.
Tårarna rinner nerför mina kinder.
Jag har ännu en gång ramlat ner i gropen.
Gropen som jag såväl känner till.
Du tittar på mig. Du tittar ned.
Jag vet vad som ska komma.
Gråten bränner bakom mina ögon.
Jag väntar på orden jag vet ska komma.
".. Det är bäst för oss båda. Det här är inte rätt..."
Han tittar ner på mina skor.
Vänder sig om och går.
Jag faller handlöst ner i gropen.
Hans namn har jag redan glömt.
Han är bara en av alla. Som får mig att ramla i gropen.
"Jag klandrar inte dig.. Jag får skylla mig själv.", viskar jag tyst efter dig.
Kommentarer
Trackback
