Stina Koskijev

Osäkerheten kryper fram.
Likt skuggan och mörkret en kylig natt.

I skuggan glöms glädjen bort.
En glädje som sakta kvävs.

Öppen med öppen famn.
Skört som ett rosenblad.

Krossad av en sten.
Stenen som du bär i din hand.

Du vänder dig bort.
Krossad står jag kvar.






Jag vill ju ha det enkelt. Varför känns det inte enkelt?
En kyss, en natt, en morgon. Det är vad jag vill.
Jag vill ha dig.
Vad vill du ha av mig?