Stina Koskijev

"undrar vad klockan är.. säkert halv två i alla fall.. tiden har säkert gått fort idag."
Säger jag till mig själv och kollar klockan för första gången på hela dagen.
Men klockan är halv fem. HAAALV FEM!

Den här dagen bara svischade förbi.
Hann fan knappt märka att den var här.
10-timmars passet kändes som ett 1-timmes pass.

Skyltning blev. Och lite annat pussel.
Jag älskar mitt jobb så otroligt mycket ibland.


Dock är jag helt slut, känns som jag har två marathon i kroppen.
Minst.


Imorn är jag ledig.
Det ska firas med sovmorgon, löparrunda och solning.
Kanske ett par boots med? Sover på den.


Just det! Jag ska ringa på en lägenhet imorn. Way!

Hörs.
Stina