Motto för livet.

Jag sitter på samma plats, fortfarande.
Utan att ens rört boken.
Försökte, skrev tre rader. La ner.
Nu försöker jag istället ta tag i mitt känslomässiga liv.
Step by step, bit för bit. Som ett pussel.

Aja, det löser sig.
Mitt motto.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0