two days.
Gårdagen spenderades då i världens metropol, Arvika.
Efter diverse snökaos som resultera i byte av bil samt att jag och extra mamman Lena fick ta tåget så arriverade vi äntligen till denna centrala mittpunkt, Arvika.
På tåget funderar jag på om jag någonsin varit Arvika. Ruskar på huvudet och konstaterar "nej, det har jag banne mig inte!".
Väl framme hämtar daddie upp oss med bilen som han kört tjejerna i (extra lillsyrran + dans tjejer). Vi åker förbi McDonalds och jag utbrister "MEN ÄR JAG TRÖÖÖG ELLER!? JAG VAR JU FÖR FAN PÅ ARVIKA FESTIVALEN!" och minns hur vi låg utslagna i värmen på gräsmattan utanför donkis i väntan på att alkoholen skulle rinna ur kroppen och någon vänlig själ kunde sätta sig framför ratten.
Hur jag kunde glömma bort detta är sjukt, då den resan är en helt annan, men väldigt intressant historia om yxmördare, knark och diverse annat.
Till sak. Arvika. Vi befann oss då i denna stad på grund av att Siri, extra syrran, skulle ha dansuppvisning med ett gäng andra, lite äldre tjejer. Det har satts upp en slags.. Konst/dans/sång/teater föreställning grundad i tre självbiografier (skrivna av tre tjejer ur gruppen) om trackassering, olycklig kärlek och aneroxia/bulemi. Dansgänget bestod av tjejer i 18-20 års åldern, plus Siri och Josefin 10 år.
Medan de hade föreställning och rep hela dagen så gjorde vi Arvika. Museér och väverifabrik (läs: Klossbol = linväver = Nobeldukarna). Väldigt kulturellt. Gjorde Arvikas second hand också. Blev två halsband, ett armband och en paljett kofta rikare. Super!
Vid kvällens början så var det vår tur att se föreställningen. Det var med höga förväntningar jag satte mig i salongen. Men jag hade aldrig väntat mig det som blev. Helt f a n t a s t i s k t. Bland det grymmaste jag sett. Det var så berörande att inte ett öga var torrt i hela salongen, utan att överdriva. Jag satt med gråten i halsen under alla 50 minuter, tårarna rann och jag var tvungen att hejda hyperventilationerna som kom titt som tätt.
Efter föreställningens slut var jag så berörd att jag bröt ihop flera gånger. Två tjejer i publiken bröt ihop totalt och gråten var hejdlös. Vilken grej. Vilken föreställning. Dansen var perfekt. Sång rösten magnifik. Men framförallt, ämnet. Känslan. Tanken bakom hela grejen. De tog upp sånna ämnen som gick rakt in i hjärtat. Eloge till tjejerna (och killen) som framförde detta. Jag kommer aldrig glömma. Aldrig. Jag skulle önska att alla i hela världen fick se detta. Det var kort sagt så sjukt jävla bra, så stark, så rörande.
Idag har turen istället kommit till Karlstad. Var på stan och jag var lyrisk. Fick med mig SNYGGO skorna från Monki (gladiator med kilklack), vilket kap. Kommer slitas sönder totalt, var så säker. En hallonröd stickad sak även därifrån. Sen blev det en naturvit fransväst alá 20-tal från Cubus, och även mysigaste vår koftan i samma färg. Super nöjd! Team indian/pocahontas den här våren.
Mat. Robinsson och mys i soffan har kvällen mest bestått av. Och fotbollen. För att icke förglömma.
God sömn i mindre skön säng med en ännu mindre skön rygg väntar. Verkar fått ryggskott, igen, det hurrar vi inte för.
Sov gott.
S.K
Efter diverse snökaos som resultera i byte av bil samt att jag och extra mamman Lena fick ta tåget så arriverade vi äntligen till denna centrala mittpunkt, Arvika.
På tåget funderar jag på om jag någonsin varit Arvika. Ruskar på huvudet och konstaterar "nej, det har jag banne mig inte!".
Väl framme hämtar daddie upp oss med bilen som han kört tjejerna i (extra lillsyrran + dans tjejer). Vi åker förbi McDonalds och jag utbrister "MEN ÄR JAG TRÖÖÖG ELLER!? JAG VAR JU FÖR FAN PÅ ARVIKA FESTIVALEN!" och minns hur vi låg utslagna i värmen på gräsmattan utanför donkis i väntan på att alkoholen skulle rinna ur kroppen och någon vänlig själ kunde sätta sig framför ratten.
Hur jag kunde glömma bort detta är sjukt, då den resan är en helt annan, men väldigt intressant historia om yxmördare, knark och diverse annat.
Till sak. Arvika. Vi befann oss då i denna stad på grund av att Siri, extra syrran, skulle ha dansuppvisning med ett gäng andra, lite äldre tjejer. Det har satts upp en slags.. Konst/dans/sång/teater föreställning grundad i tre självbiografier (skrivna av tre tjejer ur gruppen) om trackassering, olycklig kärlek och aneroxia/bulemi. Dansgänget bestod av tjejer i 18-20 års åldern, plus Siri och Josefin 10 år.
Medan de hade föreställning och rep hela dagen så gjorde vi Arvika. Museér och väverifabrik (läs: Klossbol = linväver = Nobeldukarna). Väldigt kulturellt. Gjorde Arvikas second hand också. Blev två halsband, ett armband och en paljett kofta rikare. Super!
Vid kvällens början så var det vår tur att se föreställningen. Det var med höga förväntningar jag satte mig i salongen. Men jag hade aldrig väntat mig det som blev. Helt f a n t a s t i s k t. Bland det grymmaste jag sett. Det var så berörande att inte ett öga var torrt i hela salongen, utan att överdriva. Jag satt med gråten i halsen under alla 50 minuter, tårarna rann och jag var tvungen att hejda hyperventilationerna som kom titt som tätt.
Efter föreställningens slut var jag så berörd att jag bröt ihop flera gånger. Två tjejer i publiken bröt ihop totalt och gråten var hejdlös. Vilken grej. Vilken föreställning. Dansen var perfekt. Sång rösten magnifik. Men framförallt, ämnet. Känslan. Tanken bakom hela grejen. De tog upp sånna ämnen som gick rakt in i hjärtat. Eloge till tjejerna (och killen) som framförde detta. Jag kommer aldrig glömma. Aldrig. Jag skulle önska att alla i hela världen fick se detta. Det var kort sagt så sjukt jävla bra, så stark, så rörande.
Idag har turen istället kommit till Karlstad. Var på stan och jag var lyrisk. Fick med mig SNYGGO skorna från Monki (gladiator med kilklack), vilket kap. Kommer slitas sönder totalt, var så säker. En hallonröd stickad sak även därifrån. Sen blev det en naturvit fransväst alá 20-tal från Cubus, och även mysigaste vår koftan i samma färg. Super nöjd! Team indian/pocahontas den här våren.
Mat. Robinsson och mys i soffan har kvällen mest bestått av. Och fotbollen. För att icke förglömma.
God sömn i mindre skön säng med en ännu mindre skön rygg väntar. Verkar fått ryggskott, igen, det hurrar vi inte för.
Sov gott.
S.K
Kommentarer
Trackback
