Degerfors.

Hemma.
Solen skiner. Sitter med en rykande kaffe och cigg. Hör barnen från skolgården.
De åker pulka.
Jag andas in, och tänker.. "Degerfors"..
Jösse. Man har verkligen en hatkärlek till denna håla.
Den förstärks i samma sekund det åker förbi en bil med en kille i framsätet som glor ögonen ur sig.
En ny människa! Som sitter och glassar i solen med kaffe och cigg.
Vem är hon?! Är det dottern som flydde stan vid 16 år?! Är hon hemma?
Jag hör hans tankar försvinna i bilens brummande.
Det dröjer inte länge fören hela stan vet att jag är hemma tänker jag och släcker ciggen.
Ler, och njuter. Degerfors. Vilken håla.

Jag hatar att jag älskar det, och jag älskar det så mycket att jag hatar mig.

Kommentarer
Postat av: E

Haha underbart inlägg! Får mig osökt att tänka på en sjuuukt rolig text som du skrev till mig om Årjäng en gång. Jag skrattar högt för mig själv när jag tänker på det.. "Ja, stackars Annica.. Hon har ju verkligen försökt det har hon ju" :-P

2009-03-28 @ 13:08:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0