Stina Koskijev

Idag har jag svaret i min hand.
Äntligen får jag berätta.

JAG SKA JOBBA I MONTERN FÖR JC PÅ WAY OUT WEST!

Så fuuckin underbart.
Jag som inte trodde på festival i år.
Jag ska lattja me alla festivalare,
på JC's bekostnad.
Hur great?
So fuckin great.


Ikväll ställde de forna planerna in.
Men de tas igen, alla gånger om.
Kunde inte tacka nej till erbjudandet från Sara.
SockerSötaSara och SötaSöto-Mia-lajnen.
Om vin och sen utgång.
En spontankväll - toppen kväll med toppen brudar.

Då jag snart lämnar Borås,
vill jag passa på och träffa alla så mycket som möjligt.
Känns helt sjukt att jag ska lämna den här stan?
Nästa söndag?
Föralltid?
Sjukt.

Med det sagt menar jag inte att jag inte längtar.
Till Jönköping.
För det gör jag verkligen!
Men börjar ju känna mig hemma i Borås?
Men samtidigt är det ett teckan.
Att känna sig hemma (för hemma?).
Då är det dags att röra på sig.
Jag har hela världen kvar att se.
Jag har hela livet på mig att uppleva.


Tack och hej Borås.