Stina Koskijev

Jag hänger ut genom fönstret. Suger på en ciggarett. Ser en liten varelse som skuttar fram. Skutt skutt. Skutt skutt. En liten rund kanin skuttar förbi. Liten vit svans. Små öron. Den är mörkbrun. Nästan svart.
Jag ler. Fnissar lite. Tänker "vilken sötnos, det finns nog ingen som inte skulle hålla med mig om det..". Här i Borås finns det nästan bara kaniner.
Tankarna vandrar vidare. Mörk. Svart. Söt?
Hur kommer det sig att alla människor på den här jorden skulle lägga huvudet på sned och säga "naaw, vilken söt" åt kaninen som skuttar förbi.
Men, samma kanin, översatt till oss människor, skrämmer många. En svart människa. En tjock människa. En människa som pratar konstigt. Har snea ögon. Är gul. Brun. Eller bara lite efter. Blir vad vi kallar i vårt samhälle för "onormal".
Varför är en liten skuttande svart kanin, som är ovanlig till sorten då de flesta kaniner är harar med gråliknande päls, bara söt. Medan en svart människa istället för söt blir kallad "neger" och diverse andra skällsord?
En gul människa för "guling". En tjock människa för "tjockis". En person som är lite efter för "trög".
Varför tycker man synd om en hund med tre ben och klappar den snällt på huvudet med ledsen blick, istället för att tycka den är onormal och fel? Varför gosar vi med en katt utan svans istället för att klottra orden "mongo" på dens kattlåda?
 
Vad är det för skillnad på människor och djur? Varför gullar vi, lägger huvudet på sne och ler åt "onormala" eller "ovanliga" djur? Istället för att slå/mobba/trackassera som vi gör mot de människor vi anser inte är "normala" eller "vanliga". Vem har rätt att dömma? Vem har rätt att säga vad som är rätt eller fel?
Vem har rätt att göra skillnad på djur och djur, kaniner och människor?

En tanke.