Stina Koskijev

Jag förstår mig inte på killar.
Jag känner ingen tjej som förstår sig på dom. Fullt ut. Till fullo.
Visst, vissa kanske tror sig förstå deras underbara puttinutti pojkvänner. Men överlag det manliga könet?
Bite me.

Ikväll, efter att jag ännu en gång haft ett givande samtal med en killkompis till mig om det här med hur tjejer funkar.
Så kommer jag på. Killar har fan inte en aning om vad vi vill ha.
Vi kan va rätt knepiga vi tjejer på det områder. Vad vi vill ha.
För vad vill vi ha? Inte ens jag i skrivande stund kan förklara. Vi vill ha det. Men vafan är det?
När jag sitter med mina tjejkompisar och diskuterar detta omtalade ämne, Vad Vi Vill Ha, så har jag en lista på hundra saker som jag har som ideal i min drömvärld över vad en kille ska ha.

Omtänksam. Rolig. Inte rolig som i Scrubs rolig. Utan mer underhållande. En kille som bjuder på sig själv. I rätt mängd. Inte för mycket. Lagom. Han ska ha stil. En klädstil som jag gillar. Han ska va intresserad av kläder. Men inte för intresserad av kläder. Det ska inte gå över styr. Han ska gilla converse. Men ändå kunna använda andra skor. Han ska ha långt hår. Inte för långt. Mer pilla i håret vänligt långt. Eller rakad. Va vältränad. Men mer naturligt vältränad. Ingen biff som steker på gym 7 dagar i veckan. Han ska va brun. Men inte solarie-bög-brun. Han ska va social. Gilla mina vänner. Men inte för mycket så jag börjar bli orolig. Han ska ha en bra vänkrets. Vänner som jag också gillar. Som vi kan umgås med tillsammans. Han ska prata tydligt inför min pappa. Skämta för mamma. Gilla att festa. I lagomdos. Inte gå på krogen 5 dagar i veckan....

... Sa jag att han ska va lång? Gärna runt 1.90. Vara snäll. Bara ha ögon för mig. Va bra i sängen..
Jag kan hålla på i all oändlighet.
Så. Vad händer när en sådan kille faktiskt dyker upp? En omtänksam, rolig kille som är av vad vi kallar för "bra pojkvänsmaterial"?! Vi dissar. Utan tvekan.
Man brukar säga att killar gillar sport. Är sportiga av sig. Gillar att sporta.
HA! Det finns inga som gillar sport så mycket som tjejer. För utan sport är saker tråkigt. Det ska vara en sport att fånga en kille. Han ska inte vara för lätt att få. Men ändå ha ögon för mig. Jag ska vara osäker på han. Fast ändå veta att han kan bli min. Han ska hålla mitt intresse uppe. Utan att tråka ut mig.
Det här är galet.
Crazy.
En sport.

För att återkomma till mitt givande samtal med killkompisen så nästintill dumförklarar jag kille för att han gärna sitter uppe en sen natt, med skola tidigt, med tjejen han gillar på msn. Gärna lyssnar att det håller på och ta slut med hennes nuvarande kille. Han stöttar. Lyssnar. Bryr sig. Är rolig. Omtänksam. Och fin.
Och jag ber han, stänga av datorn. Sluta höra av sig till henne. Gå in i en bubbla och inte vara "så förbannat tillgänglig", för att citera bokstavligt.
Han är killen alla tjejer vill ha.
Och jag ber han att vara ett svin.
Om det funkar? Låt mig säga såhär, tjejen har från ingenstans börjat höra av sig, och från en klarblå himmel håller det på och ta slut med hennes pojkvän.



Vi tjejer är fan inte människor.
Vi är djur.
Inte ens djur.
Vi är från mars.