The game.

Äh.
Jag har gjort mitt.
Ibland glömmer jag bort att även andra människor kan visa/göra/säga saker som har med saken att göra.
Att det inte bara är jag som bär ansvar. Att allt inte hela tiden är upp till mig.
Jag vet att jag känner nåt. Det vänder ut och in på mig.
Men jag vägrar erkänna. Vägrar jaga dig.
Kanske för att jag vet hur ont det kommer göra när jag faller handlöst utan att du tar emot mig.
Kanske för att jag skäms. Skäms för att jag känner på mig att det är jag och hundra till.
Jag vägrar svälja min stolthet. Stoltheten är det enda jag har kvar.

Det är du måste svälja din stolthet. Våga. Ta risken.
Eller i alla fall sluta spela ditt spel.
För det tar döden på mig. Du och ditt spel.

End of story.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0