Stina Koskijev

Bilden är tagen på PIP hemma i Karlskoga under sommaren som passerat.
Jag och Josefin.
Bilden är en av de finaste.
Det var sommar. Men inte vilken sommar som helst.
Sommarn med stort S.
Sommaren 2008.

Sommaren som lärde mig vad vänskap innebär.
En sommar fylld med allt skoj en sommar ska innehålla.
Kärlek. Vänskap. Festival. Musik. Öl. Fest. Bad. Plump.
Jag hade en sommarstuga (läs:lägenhet som luktar sommarstuga).
Vi var på Hultsfred.
Vi var på Arvikafestivalen.
Och där imellan hann vi med Karlstad, Fjugesta och massa andra trevligheter.

PIP var sista station för oss alla. Sista kapitlet ur sagan som jag döpt till Sommaren 2008.
Vi var lyckliga. Lyckligast i världen.
Verkligheten började sakta men säkert krypa sig på.
Hösten 2008 närmade sig med stormsteg.
Hela gänget som hållt ihop i vått och torrt i nästan 3 månader skulle skiljas.
Inget vet när, eller hur, hela gänget är samlade igen. Kanske aldrig.
PIP 2008 är sorg. Vi skulle skiljas. Sommaren 2008-gänget skulle skiljas och flytta all världens vägar och hörn.

Fan vad jag saknar det.
Fan vad jag saknar er.
Ni vet vilka ni är.

Ni gjorde det - ni gjorde sommaren 2008 oförglömlig.