Stina Koskijev

Sitter i soffan. Mår lite illa. Är lite svag. Har ont i halsen. Bordet är proppat med halvtömda glas och tomma flaskor.
Det var faktiskt kul igår. Jag må då säga att jag och mina vapendragare kört på hårt sista veckorna.
Men, det är fortfarande kul. Vi har fortfarande kul. Till och med krogen var rolig. Shejkade loss totalt.
Gick lite tidigare, halv två drygt. Men samtidigt så kan jag inte minnas att jag vart där en enda gång och de tänt lamporna för klockan är två. Så det var antagligen i sin vanliga ordning.

Allt var i sin vanliga ordning igår. Fast skillnaden är att jag nu lessnat. Det är inte ens kul längre. Räv! Pyttsan, nu ska jag försöka dumpa mina tankar och aldrig mer hitta dom. Det är du inte värd.
Allt det här för igår, stötte jag på han.... HAN... som får mig knäsvag, som gör mig skakis, som är det snyggaste jag sett. Han träffa jag. Och.. ingenting!! Inte ett skit kände jag. Mina känslor var "eh... hej, kul o se dig!". Men inget mer. Killen var mitt tredje och sista bevis, det var droppen!
Att förlora den pirrande känslan när jag träffar Han för att mina tankar går och gnager gällande dig. Gnagande, orolig känsla. Nej du, det är du inte värd. Du är inte värd mitt liv. Mina känslor. Ut ska du. Du ger mig inget, och jag tänker inte ge nåt av mig till dig. Jag vill bli mig själv igen.
Fast det värsta är att du är inte ens värd min vänskap. En vän beter sig inte som du gör. Så vitt jag vet finns inget mellan oss fören du tar över rodret och visar vart skåpet skall stå!

Jag vill ha sallad från Orion.
Måste städa upp lite innan Fian kommer.
Då ska jag föreslå sallad.

Ha en fin dag.
Och kram till alla mina duktiga gruppkompisar som sitter i skolan och jobbar utan mig.
Med min hals orkar jag knappt dricka vatten.

Puss.