Butterflies... UPDATE!
Har sen första dagen jag såg han vart lite svag för han.
Hans ögon, hans personlighet, hans stil.
Ibland stöter jag på han och det blixtrar till i mig.
Som om det vore igår vi sågs. Alltid lika trevlig, rolig, SNYGG!
Jag såg han i somras, jag såg han i höstas.
Och sen igår. Stod han där. På busstation i Karlstad av alla ställen.
Mjao. Snygg! Rolig. Vu pratade lite och jag blev som en skolflicka, 14 år.
Om jag så bara fick hångla med han skulle jag vara världens lyckligast.
Som jag sa till Johanna "om jag fick bli hans flickvän skulle jag vara VÄRLDENS bästa flickvän för att jag skulle avguda honom så!" (varpå Johanna säger att jag skulle bli världens bästa flickvän i alla lägen - en riktig kompis).
Åh. Han är så snygg. Liten del av mig dör när jag tänker på han.
Tusenfjärilar i kistan.
På många sätt är mitt snabba möte med han igår det bästa som kunde hända mig,
som bedövar den andra känslan lite.
Det är bra. Den andra känslan måste vara utflugen när mina hjärtklappningar för den här herren har gett sig lite.
Pirr pirr pirr i magen. Ihhh.
UPDATE.
Glöm allt jag sagt. Detta har aldrig hänt. Aldrig kännts.
Okej?!
Kommentarer
Trackback
