Stina Koskijev

Ni vet min olustiga lust att kravla mig upp i tid bakis-söndagar och fixa och dola som krupit sig fram sista tiden.
Jag pratar om att diska, tvätta, städa, handla, plugga och så vidare.
Idag, har jag verkligen försökt.
Handen på hjärtat. Jag har packat upp, försökt dolat lite, försökt ställa mig i duschen, försökt att komma iväg till Ica.
Men, ärligt talat, jag har sällan mått så jäävulskt dåligt som idag.
Synd att jag ofta klagar hur bakis jag är när jag i sanningens namn inte är så bakis som jag tror.
Idag dock, är jag mer bakis än jag någonsin kunnat räkna med.
Jag låg dubbelvikt på toan i närmare en timme imorse. Akutbesöken på toan är gräsligt många.
Och jag vill bara dö. Mår illa. Är hungrig. Har ont i halsen.

Vill. Bara. Dööööö.
Mår så illa.
Måste sova.

Om det var värt det? Sällan. Det här är inte värt nåt i hela värlen.