Stina Koskijev

När jag vill något.
Extra extra mycket.
Och fantiserar om hur det kan bli.
Eller pratar om det mycket.
Om jag helt enkelt ser framför mig,
att de jag önskar ska gå i uppfyllelse.

- Då händer det inte.

Om jag däremot ignorerar,
alla tankar och förhoppningar.
Slår bort alla tankar, snabbt som ögat.
Pratar inte med någon.
Inte lägger min önskan en enda tanke.

- Då händer det.

Just nu, vill jag bara berätta en sak.
Som jag vill vill vill ska hända.
Egentligen ingen big deal.
Men - då jag hoppas så mycket.
Så vågar jag knappt andas ordet - hoppas.


Men faan vad jag hoppas.
Återkommer om jag vågar berätta.
Om jag vågar ta chansen att det inte händer,
på grund av att jag berättar.
Imorn har jag svaret i min hand.

Kanske jag orkar hålla mig?