Stina Koskijev

Vilka godingar.
Högst upp är jag och Jojsie. 16 år gamla måste vi varit.
SÅ små. SÅ söta.
Nedersta bilden är Jojsie, Jag och Jossan. Järngänget! Observera att jag försöker le åt oss alla tre på bilden.
Jag minns och ler. Och vad fin jag var! Känns väldigt avlägset just nu. Long long time ago.

Snyggaste kollaget hade Fjällen pillat ihop från helgen.

GE MIG FESTIVAL!



Ge mig musik, band, konsert, öl, kedjerökning, bajamaja, fylla, kalla tält, varma tält, solglajor, langos, brassestol.
Ge mig festival! Peace and love 2009.

Jag får inte luft.
Dels för att jag är täppt som cement i näsborrarna.
Men också för att the Kooks är bokade till Peace and Love! Gha!
Pete Doherty är som beant redan bokad, turné för sitt solo album som släpps i mars (Eller maj? För jävla grym platta, lyssna!) Min kärlek till Pete är evig och äkta, medan The Kooks är mer som en kittlande förälskelse.
Förutom dessa pojkar kommer då även Håkan, Thåström, Timbantu, Mötley crüe med flera.
Oj oj oj. Håren reser sig på armarna. Jag får gåshud. Jag MÅSTE på Peace and Love!

Åhhhh. Liten del av mig dör.


Pete darling.

Igår var klart en av de bästa kvällarna i mitt liv.
På många sätt.
Många olika vis.

För exakt ett år sen, igår. Jobbade jag.
Precis som igår.
Jobbet jobbades klart igår.
Men pencillin i kroppen drog jag mig hemåt.
Åt kvarliggande tacos med grannen.

Plötsligt! Från ingenstans känner jag att det drar lite i öltarmen. Jorå, ni hörde rätt. En sån har faktiskt jag.
Ringde runt. Jojsie hade damp och var skit uttråkad, sällan sen att banga.
Fjällen lika så. Jag ringde tur(k)-gubben med öl. Svisch så hade vi ölen.
Sista minuten öl smakar alltid bäst. Trion var ännu en gång samlad. Det var länge sen sist, och vi flamsa, tramsa och skrattade precis åt allt som rörde sig. Precis som det ska vara. Jag tittar på mina fina vänner, blir varm i hjärtat. Bokstavligt talat varm i hjärtat. Inget poetiskt trams, utan varm, i hjärtat.

Nu fattades bara ett gott pojkgäng.
Minst sagt, vid åtta tiden ramla dom in. Pojkarna.
Linus och Mats, och två barndomskamrater till Limpan. Det hävdes öl. Det blev allsång. Youtube, alltid en vinnare.
Linus lärde oss också världens längsta snappsvis. Stämningen var på topp.

Då minns jag! Där jag sitter på golvet, tittar ut på sällskapet och blir varm i kroppen av kärlek.
Jag trivs. Jag smuttar på ölen. Ler. Skrattar åt Mats dåliga sex skämt.
Då, faller det ner i skallen på mig.
För exakt ett år sen. Satt vi här. På exakt samma ställe. Med en öl i handen. Och har sen den dagen minnts den kvällen som den bästa kvällen, någonsin. Bästa festen. Bästa sällskapet. Roligaste kvällen.
Vi har i timmar sen den kvällen, för ett år sen, pratat och minnts den kvällen. Skrattat. Hånat. Och blivit varma av kärlek. "åååhh! minns du den kvällen?! den va så perfekt!" - är jag inte ensam om att sagt.

Kvällen för ett år sen träffade vi ett killgäng som det skulle visa sig att vi skulle tillbringa många härliga och onyktra kvällar tillsammans med.
Kvällen för ett år sen var även Jossan, Elin och Sara på besök. Igår hade vi istället andra barndomskamrater vid vår sida, men den här gången från grabbarnas sida.
Kvällen för ett år sen var Fredrik med i sällskapet, en okänd granne från sjätte våningen. Igår hade vi istället Mirjam, en okänd granne från första våningen.
Kvällen för ett år sen luktade vår i luften. Igår hade vi istället snöstorm utan dess lika.
Kvällen för ett år sen bjöd på allsång i form av Lasse Berghagen. Igår hade vi istället allsång till Oasis, trots bittra miner från allsångsledaren Linus Johansson.
Kvällen för ett år sen tappade vi ut rödvin på mitt golv, fläckarna är en i dag bevis. Igår hade vi istället sönder min matta, som vi spillde öl på.
Kvällen för ett år sen gick vi på XoY. Igår hade vi istället Vimmel i sikte.
Kvällen för ett år sen kröps det hem från krogen. Igår hade vi istället ställning 'krypande' påvägen till krogen.

Förra året är en sjuk historia som kräver censur. Det enda jag kan säga för att förklara kvällen och tillfresställa er nyfikenhet är att jag kröp hem från XoY.
Även igår finns en hel del censur. Men det är det fina. Att vi alla kan minnas. Blir varma. Rysa. Säga: "åååh, minns du den kvällen?!". För ingen kan någonsin ta ifrån mig mina minnen av de här kvällarna, de här människorna, mina vänner.
Utan Helen och Jojsie skulle mitt liv inte vara ens i närheten lika underbart som det är idag, som det var igår, som det var för ett år sen.


Tack pojkar för ännu en fin kväll.
Tack tjejer för att ni finns. Inga ord kan beskriva min kärlek till er.

- varm i hjärtat.

Stina Koskijev.

---

2008.02.21

Fest hos Stina.
Ett år sen, i bilder.

Åh. Flytta hem till mig.



Sötnos. En lurvig liten shit-zu.
Jag vill bli med hund.

Innan läggdags.
En bild.



Nostalgi.
Sommaren jag skulle fylla 17 år.
Pappa och syster hade släppt av mig i Karlstad påvägen hem från Halmstad.
Jag hade samma dag bränt upp ansiktet så det var rött som en tomat och sved så jag grät.
Mötte upp Fia och Johanna. Har ett svagt minne av att Johanna också hade vart på resande fot? Minns dock inte vart eller hur. Men där var vi. EN trio.  I Karlstad. En varm sommarnatt.
Vi söp oss redlösa som bara 16 åringar kan göra.
Ej i bild är mina gula nya jeans och Fia som håller i högsta klackarna i handen.
Det här är tider. Och till sommaren är det 4 år sedan. FYRA ÅR SEDAN!
Omagad.

- Kärlek.

Världens lyckligaste om den här hunden kunde flytta in hos mig. Helst redan ikväll.
Jag har fått hundar på hjärnan.
Vill så gärna ha ett litet troll. En bebis.



En yorkshire terrier i den mindre varianten ska det va.
Eller en liten shit-zu.

Undra vad den ska heta? Det ska jag ägna kommande timmen åt att fundera ut.

Okej.
Fölååt.
Omagad.
Min love.
Störst av alla (alltså inte Håkan även ifall han ligger varmt om hjärtat...)
The greatest love of them all.

Pete Doherty - I can kill for you.

I love you.
På riktigt. Jag älskar dig.

Håkanlove.
My love.
Kärlek på hög nivå.

Jag och Jojsie.
Äej. Vilken grej. Sommarn mellan ettan och tvåan på gymnasie. Jag måste nyss fyllt 17 år. Vulkanmarknad i hemmatrakten och vi hade kommit in på uteserveringen. Kände oss döcoola.
Jag hade nyss klipp av mig håret.
Vi hade vart i Stockholm nån vecka tidigare där vi slogs om vem som skulle få köpa pälsvästen Jojsie har på sig. Det slutar med att vi båda två köper en varsin.

Det var tider det.
Kärlek.

Lam. Loj. Utslagen.
Jag vaknade morgonen med smink på ena ögat. Utan att druckit en droppe vatten.
När jag festar, oavsett hur full jag är, kommer jag hem, tar bort sminket (på båda ögonen) och dricker massa vatten.
Igår tog jag bort smink på ett öga, utan vatten. Det beskriver ganska bra hur kvällen urartade.
Men summa kardemumma så var kvällen riktigt lyckad. Jag hade kul.
Idag, är en annan femma. Helen tyckte jag lät "rejält påverkad" när jag ringde henne efter jag stigit upp vid lunchtid. Fallet var nog så också må jag erkänna.
Men jag är redan taggad inför imorgon. Lite jobb först, sen ska det festas. Blir tyvärr inget Göteborg. Känner att plånboken inte är tjock nog. Det blir Borås istället.

Kvällen har annars tillbringats i soffan med sällskap av grannen, sedan Fjällen och Beks. Fjällen matade mig mat, Ica-pizza, Cola och ostbågar.

Nu ska jag mysa ner mig i sängen. Glömma bort alla mina bekymmer. Vakna utvilad. Jobba häcken av mig och sedan festa livet ur mig. Låter som en bra plan.

Sleep tight godingar.

S.K

Det är nog dags för att jag presenterar min pojkvän för er.
Justin heter han. Men jag brukar kalla han för Bobby. Han är den läckraste snyggingen jag sett och vi har kilat stadigt ett tag.
Han är helt underbar och ger mig fjärilar i magen, även ifall han är lite av en "bad guy".
Men det ska jag ändra på och nu är han bara min min min!
Han är bosatt i Los Angeles och har synts med en hel del kända ansikten, men nu har han som sagt bara ögon för mig.
Han är vääärldens underbaraste och vi håller förhållandet just nu på distans med planerar en flytt för han till Sverige inom kort.

Jag är så kär.

I love you baby! You're the only one for me. Miss you!

Det här sånna här saker som påminner mig starkt om varför jag älskar min bästa vän så oerhört mycket.
För att hon förstår. För att hon peppar. För att hon är med mig, hela vägen, alltid.

Tårarna i ögonen. Gråten i halsen. Inte på grund av någon kille, utan på grund av att jag älskar dig så otroligt mycket.
Du är värd all kärlek i världen vännen, och jag ska bidra en stor bit på vägen.

Tack.

Citat:
"Förlorare är den person som inte ens vågar delta med den evinnerliga rädslan för att till slut förlora. Du har deltagit, du har vågat. Du är inte en förlorare. Du är en stark människa som fortfarande står på båda fötterna trots att mr-scrubled-eggs behandlat dig respektlöst och i stort verkar vara ett enda stort missfoster. Om du frågar mig. Du bryr dig inte om sådana personer. Du låter inte dig själv slösa tid på sådant. Din tid är för dyrbar för det. Skulle du orkar spendera tid med mig varje dag om jag betedde mig som M-S-E mot dig? Hur skulle du kunna spendera tid med någon som är så vilsen i sig själv när DU SJÄLV är så långt i från vilsen man kan komma. Du är en stark person, du vet vem du är och du vet att du aldrig skulle nöja dig med något så lågt. Jag älskar dig!
/h."

Bali
In my dream.
Oh my. Jesus. Make it happen!

Men nu ska vi sluta hoppas. Tro att det inte händer.
Enligt Fjällen är det större chans ATT det händer då.
Så sluta hoppas folk!

Bilden är tagen på PIP hemma i Karlskoga under sommaren som passerat.
Jag och Josefin.
Bilden är en av de finaste.
Det var sommar. Men inte vilken sommar som helst.
Sommarn med stort S.
Sommaren 2008.

Sommaren som lärde mig vad vänskap innebär.
En sommar fylld med allt skoj en sommar ska innehålla.
Kärlek. Vänskap. Festival. Musik. Öl. Fest. Bad. Plump.
Jag hade en sommarstuga (läs:lägenhet som luktar sommarstuga).
Vi var på Hultsfred.
Vi var på Arvikafestivalen.
Och där imellan hann vi med Karlstad, Fjugesta och massa andra trevligheter.

PIP var sista station för oss alla. Sista kapitlet ur sagan som jag döpt till Sommaren 2008.
Vi var lyckliga. Lyckligast i världen.
Verkligheten började sakta men säkert krypa sig på.
Hösten 2008 närmade sig med stormsteg.
Hela gänget som hållt ihop i vått och torrt i nästan 3 månader skulle skiljas.
Inget vet när, eller hur, hela gänget är samlade igen. Kanske aldrig.
PIP 2008 är sorg. Vi skulle skiljas. Sommaren 2008-gänget skulle skiljas och flytta all världens vägar och hörn.

Fan vad jag saknar det.
Fan vad jag saknar er.
Ni vet vilka ni är.

Ni gjorde det - ni gjorde sommaren 2008 oförglömlig.

Min födelsedagsfest.
Det var i det hetaste laget med gassande sol.
Platsen var hemma hos mamma.
Ett av de finaste minnena någonsin.
Kvällen urartade till de roligast jag någonsin upplevt.
Censur på de bilderna.

I love you.
Saknar er allihoppa.
Tack för den finaste sommarn någonsin.